”Där och då insåg jag att MTB-tävlingar kanske inte var min grej. Men jag hade fått smak för MTB-cykling”

I SLUTET PÅ 80-TALET KÖPTE JAG min första mountainbike. Jag hade slitit som ett djur med tre olika sommarjobb för att samla ihop pengar. Cykeln hade ingen dämpning eller fjädring, vare sig i framgaffel eller ram. Men på den tiden var det en lyx som bara några få modeller kunde skryta med. Jag hade precis avslutat min värnplikt i övre Norrland, var i toppform. Jag såg en annons i tidningen om Svenska Cupen i MTB och anmälde mig till en av deltävlingarna, som gick i Uppsala.

Jag hade genom åren spenderat mycket tid på landsvägscykel med smala däck, men nu gav jag mig in i MTB-världen. Under hela hösten tränade jag som besatt, förtrollad av den nya och fantastiska kombinationen av skogsstigar och cykling. När tävlingsdagen kom stod jag på startlinjen på mitt livs första MTB-lopp, sida vid sida med den legendariska Bernt Johansson. Bernt, som tog OS-guld i Montréal 1976 – fast på landsvägscykel. Herregud, tänkte jag, är det denna nivå som gäller i Svenska Cupen? 

Vi startade med ungefär 30, kanske 60 sekunders tidsintervall, men det spelade inte så stor roll. Bernt hann ifatt mig i första backen och dundrade förbi utan att ens verka ansträngd. Jag såg inte röken av honom förrän vid målgång och prisutdelning. Bernt stod högst upp på pallen medan jag fick bläddra långt bak i resultatlistan för att hitta mitt namn. Där och då insåg jag att MTB-tävlingar kanske inte var min grej. Men jag hade fått smak för MTB-cykling och det skulle jag fortsätta med.

NÄR JAG SER PÅ DAGENS UTVECKLING
av grävda leder och cyklar är det svårt att hitta någon likhet med det jag introducerades till för ungefär 35 år sedan. Utvecklingen har tagit ett enormt kliv framåt och idag har de flesta större skidanläggningar en eller flera grävda cykelleder, stolliftar med cykelhållare och ibland till och med en gondol. Liftburen och ledcykling har blivit en fantastisk tillgång på våra skidanläggningar runtom i Sverige. Åre, Järvsö, Lindvallen, Isaberg, Vallåsen, Idre Fjäll och Flottsbro är bara några av de ledande anläggningarna med ett brett utbud av leder i olika nivåer. Själv älskar jag att tillbringa tid på fjället och trampar gärna uppför i slingorna vid Björnen, på Skutan eller runt i Åredalen.

För att sedan rulla utför i de fina grävda lederna eller singel tracks ute på fjället. Men visst är det en fantastisk kombination att ta liften upp och sedan rulla utför i en preparerad grävd led, där alla svängar och doseringar är perfekta och skapar ett härligt flow. När cykeln lättar några centimeter från marken och man känner sig viktlös i några hundradels sekunder, då känner man sig som en världsmästare. En magisk känsla som inte går att beskriva. Nu har jag en heldämpad cykel, verkligen gjord för terräng och cykla utför med. När jag tittar i backspegeln är nog den enda likheten mellan min nya cykel och den jag hade på 80-talet, att de båda har hjul och rullar. Allt annat har genomgått en enorm utveckling framåt där dämpning och fjädring i ram och gaffel är standard. Hoppas vi ses på fjället!

Magnus Noppa
Vd Svenska Skidanläggningars Organisation
Instagram: @magnusnoppa