SKIDDROTTNINGEN som vunnit svenska folkets hjärta

VINDEN VINER I TELEFONLUREN. Ebba Andersson passar på att ta en promenad i Östersund medan vi talas vid. Hon är mitt i en hektisk period och det gäller att ta vara på de vilostunder som hon får. Förutom att träningen kräver sin tid har hon precis flyttat in i en villa tillsammans med pojkvännen Gustaf Berglund. Överallt står flyttkartonger och väntar på att bli tömda. – Det känns skönt att äntligen vara på plats. Vi har letat länge men det gick fort när vi väl kom till skott. Förhoppningsvis är vi klara med det mesta nära tävlingarna drar igång för säsongen, säger Ebba. Hon låter glad på rösten. Man riktigt ser leendet på andra sidan tråden där hon promenerar i blåsten. Med det nya huset har en viktig bit i livspusslet fallit på plats. Det var ingen självklarhet att det nya hemmet skulle ligga i Östersund. Ebba har tidigare bott i Sollefteå och hon älskar sin uppväxtstad. Men det är ingen slump att flera längdskidåkare på elitnivå väljer Östersund. Både bra träningsmöjligheter och kommunikationer underlättar vardagen för dem. – Jag gillar verkligen Östersund. Även en blåsig dag som idag är staden vacker och full av liv. På lördagar kryllar det av folk på gågatan och det händer en massa saker. Dessutom har vi nära till fjällen, säger hon.

EBBA ÄR UPPVÄXT I EN SKIDÅKARFAMILJ och skidåkningen har länge varit en stor del av hennes liv. Hon började åka längd som nioåring och i Sollefteå fick hon de förutsättningar hon behövde för träning och utveckling. Dessutom har kommunen ett skidgymnasium med inriktning på längdskidåkning och skidskytte. – Jag hade förmånen att kunna bo hemma under skoltiden och stannade även kvar mina två första år i A-landslaget. Det var tryggt och skönt i en period då det hände mycket och allt resande började ta fart.

SÄSONGEN 2017/2018 VAR hennes första år som senior och 2019 flyttade hon till Östersund. Under de kommande åren skulle hon bland annat vinna två individuella VM-guld, ytterligare sex VM-medaljer samt två stafett- medaljer i OS. VM 2025 blir Ebbas femte och hon känner sig som en rutinerad elitidrottare. – Jag börjar faktiskt få lite åldersnoja. Ibland kan jag tänka att jag snart har passerat mitt ”bäst-före-datum”. Men när jag är med de andra i laget försvinner de tankarna. Än så länge är jag inte äldst, utan snarare mitt i åldersspannet. Ibland tränar vi med de som är yngre och då känner jag ändå tacksamhet över allt som jag har fått uppleva och alla erfarenheter som jag har med mig, säger Ebba.
I januari fick du ta emot Jerringpriset. Hur kändes det? – Det var helt otroligt. Jag hade absolut inte räknat med det eller förberett mig. Jag tyckte det var stort nog att vara nominerad. Efteråt fick jag jobba lite med mig själv. Det var svårt att ta in att så många hade röstat på mig.

Jag kände emellanåt att det fanns andra som förtjänade det mer än mig. Längdskidåkning är ju en pytteliten idrott i jämförelse med en del andra större globala sporter, som folk ser på över hela världen. Det är lätt att överskatta andra och underskatta sig själv.

DET VAR HENNES INSATSER under 2023, med VM i Planica som höjdpunkt, som gjorde Ebba till svenska folkets favorit. Och hon är folkkär. På Instagram har hon många följare och är mån om att kontinuerligt dela med sig av sitt liv. – Jag tycker det är kul att uttrycka mig så sociala medier är ingenting som jag tvingar mig till. Jag känner lust när jag interagerar med mina följare. Du ser ofta glad ut, stämmer den bilden? – Ja, jag är nog en glad och energifylld människa. Men framförallt är jag känslostyrd och kan också bli på riktigt dåligt humör – och ledsen förstås. Det är väl en del av livet. Dessutom är jag ju en extrem tävlingsmänniska och väldigt målinriktad.

DU SOM FÖLJER EBBA på sociala medier har säkert märkt att hon är matintresserad. Östersund växer som matdestination vilket hon uppskattar. Ofta syns Ebba äta lunch på Jazzköket Saluhall som är en av hennes favoriter. Maten är också viktig när landslaget är ute på sina resor. Det land som hon helst åker och tränar och tävlar i är Italien, för matens skull. – Matkulturen förhöjer upplevelsen. Vi hinner inte så ofta gå ut och äta på restaurang, utan är mestadels hänvisade till hotellen vi bor på. Men i Italien gör inte det någonting, de lagar alltid god mat med hög kvalitet. Efter Italien kommer Norge på Ebbas lista över länder där hon gärna tränar och tävlar. Ingenstans är traditionen av längdskidåkning så stark och dessutom är naturen otrolig.
– Men drömresmålet är Maldiverna. Någon gång ska jag åka dit med Gustav. Vi ska bara koppla av och njuta av den exotiska miljön.

Vad gör du när du ska koppla av hemma mellan träningspassen?
– Mat är ett stort intresse, inte bara att gå på restaurang. Det är jättemysigt att öppna kylskåpet och tillaga en god måltid. Att vara i naturen är också vila. Jag gillar att plocka bär och svamp. Det är meditation.

Framtiden, vad har du för mål?
– Den här säsongen ser jag fram emot VM i Trondheim (26 februari till 9 mars). Som regerande mästare ska jag försöka försvara min position. Det är en helt ny situation för mig. Det gäller att pricka formen just då och klara av att upprepa förra mästerskapets succé. 2026 är det OS och då är min dröm att ta en individuell medalj. Sedan tidigare har jag OS-medaljer i stafett men att själv stå på prispallen är en dröm som motiverar mig. – Jag ser jättemycket fram emot 2027 då VM går av stapeln i Falun, hemma i Sverige. Det blir i så fall då tioårsjubileum sedan mitt första seniormästerskap, så det känns ju ändå stort. Längre än så har jag inte funderat – men jag är öppen för allt.