Allemansrätten är en fantastisk rättighet men den innebär också skyldigheter. Om vi vill bevara vår vackra vildmark gäller det att vi lämnar så få spår efter oss som möjligt. ”Vandringstjejen” Helena Rosquist ägnar all sin lediga tid åt vandring. Naturen är hennes andra hem och för henne är ”allemansvett” en självklarhet.
TEXT: INGELA ENGBLOM | FOTO: HELENA ROSQUIST OCH ISTOCK PHOTO
HENNES BLOGG BÖRJADE som ett fotoalbum i datorn. Det var ett sätt att visa sina föräldrar vad hon och familjen gjorde på sin lediga tid. Helena Rosquist la upp bilder och berättelser om vandringar och resor de gjort. Det här var 2001 och internets sökmotorer var inte särskilt utvecklade. Helena som hela tiden var på jakt efter nya vandringar hade svårt att hitta information om olika leder. – Det tog lika lång tid att hitta kartan som att göra själva vandringen. Jag fick åka runt till bibliotek och ringa turistbyråer. Ofta hade de bara öppet mellan 10 och 16 på vardagarna, berättar hon.
HON FOTADE OCH SPARADE all dokumentation som hon hittade. Eftersom Helena vandrade mer än ofta växte mängden information snabbt och hon började förstå att den var intressant även för andra. 2006 startade hon därför bloggen ”Vandringstjejen” och började dela med sig av både inspiration och fakta. Den var Sveriges första vandringsblogg och den blev snart den största. – Jag har vandrat tusentals mil i 16 länder. Allt finns berättat med text och bild på bloggen. Jag delar med mig av goda råd och information som kan vara bra att ha med sig på vandringen, säger Helena.
HELENA SPRIDER ÄVEN INFORMATION om vandringens vett och etikett. Hon skriver om det ansvar vi har när vi vistas ute i naturen och om vad allemansrätten innebär rent konkret. – Jag kallar det för ”allemansvett”. Det handlar om att vi människor ska lämna så få spår som möjligt efter oss när vi är ute i naturen. Det är vi som besöker djurens hem och det är vår skyldighet att visa dem respekt genom att låta dem vara ifred. Om alla tar ansvar kan naturen förbli vild och vacker, säger hon. Vad innebär ”allemansvett” enligt dig? Ge oss några tips på vad vi ska tänka på och hur ska vi bete oss när vi ger oss ut på en vandring?
– Mina sju viktigaste punkter handlar om djuren, eldning, om att tälta och vad du ska göra med ditt skräp.
• Håll dig på avstånd från alla djur. Använd kikare om du vill komma närmre och betrakta dem. Låt alltid fåglarnas bon och ägg vara i fred.
• Naturen är känslig för slitage. Håll dig på markerade stigar och leder. Ta helst inga genvägar även om det känns lockande.
• Om du ska elda finns det en hel del att tänka på. Börja med att titta i appen ”Brandrisk ute” för att se att det inte föreligger brandrisk där du befinner dig. Använd i första hand de iordningställda eldplatser som finns. Om det inte finns några är friluftskök att föredra. Elda aldrig på berg eller klippor. Elden lämnar efter sig en grop eller i värsta fall en spricka som inte går att reparera. Riv inte näver eller plocka pinnar från levande träd.
• När det är dags att diska så gör inte det direkt i vattendrag utan lägg disken i ett kärl. Häll ut smutsvattnet på land så att det sugs upp i jorden och renas innan det når ett vattendrag. Samma sak gäller tvål och schampo.
• Använd de dass som finns utmed lederna. Om det inte finns något, gräv en grop, långt från vattendrag och sjöar. Ta med dig pappret hem (förslagsvis i en hundbajspåse) och fyll igen gropen.
• Om du ska tälta, slå helst läger på en iordningställd tältplats. Finns det ingen, välj en tidigare använd lägerplats. Slå inte läger på slitagekänsligt underlag som lavar och mossa. När du lämnar lägerplatsen ska den se ut som när du hittade den.
• Bär alltid med dig ditt eget skräp tillbaka.
HELENA MENAR ATT OM vi följer de här principerna om ”allemansvett” minimerar vi våra avtryck i naturen. På så sätt kan vi med gott samvete njuta av Sveriges alla underbara vandringsleder. I nästa nummer av Bon Voyage med utgivning den 13 juli tipsar ”Vandringstjejen” om några av sina favoritleder. Missa inte det!