DET ÄR EN FÖRVÄNTANSFULL Laleh som jag möter på Hotel Rival i Stockholm. Förberedelserna inför den stora sommarturnén är i full gång. Hon är engagerad i varenda liten detalj. Kontrollbehov? Kanske, men jag tycker snarare att det låter som nyfikenhet och ett sökande efter ny kunskap. – Det är väl livet, att lära sig nya saker hela tiden, säger hon.

LALEH HAR SKRIVIT MANUS till sommarens konserter, bestämt låtordning och tillsammans med teamet gjort koreografi och ljussättning. Det blir många klädbyten för hon vill att färgerna på scen ska följa texternas innehåll. – När jag sjunger om havet vill jag klä mig i blått. Vatten har fått en ny innebörd för mig sedan jag fick göra ledmotivet till nya Utvandrarna. ”Minnet av ett hav” väckte många tankar och en tacksamhet över att stå tryggt på land, berättar hon.

LALEH ÄR KLÄDD I BLÅTT DAGEN då vi ses. Tunt, fladdrande tyg från topp till tå. Fotografen är inte klar så jag följer deras samspel. Jag tänker att det jag ser är ett exempel på hur Laleh arbetar kreativt tillsammans med andra. Hon är intresserad, frågar, kommer med förslag och är tillmötesgående. Hon är också mån om resultatet. – Jag måste älska allt som jag gör. Det ska vara sant för mig och jag vill alltid bli drabbad och berörd av det jag gör.

FOTOGRAFERINGEN ÄR KLAR och vi har slagit oss ner i hotellets bistro. Laleh ursäktar sig för att hon har kvar sminket efter plåtningen, hon vill ju bara vara sig själv. Men ingen kosmetika kan dölja hennes personlighet. Vi pratar om singeln ”Framåt” som släpptes i våras. Idén till texten fick hon under en promenad.
– Jag tittade upp på molnen som rörde på sig på himlen. När allt annat stannar upp fortsätter de att röra sig framåt. Texten handlar om att allting är på väg och att livet har sin gång även när vi tror att vi står still inte orkar mer. Hon berättar att hon försöker läsa av den tid vi lever i. Om hur hopplösheten sprider sig och om hur vår likgiltighet kan blir ett vapen i fel händer
– Med ”Framtid” vill jag väcka hopp. Jag har hämtat influenser från platser på jorden där människor har det som svårast och där musiken är som gladast, säger hon. 

I SOMMAR KOMMER LALEH att sprida massor av glädje och hopp genom sin turné. Hon är en av Sveriges mest älskade artister och vi är många som har längtat efter att få se henne på scen igen. Turnén startar i Helsingborg den 28 juli och avslutas i hennes barndomsstad Göteborg den 26 augusti. I Stockholm blir hon den första kvinnliga artist som gör en egen konsert på Tele2 Arena. Förra sommaren var hon den första kvinnan på Ullevi. Då fyllde hon 40 år och firade det med en konsert. – Alla vi som jobbade med produktionen njöt före och under konserten men efteråt kände vi oss ledsna, vi ville ju spela mer. Det var då vi bestämde oss för att åka på turné den här sommaren, berättar hon.

DET ÄR ÖVER FYRA ÅR SEDAN Laleh och hennes musiker var ute på vägarna tillsammans. En pandemi kom emellan och Laleh har längtat efter att få möta publiken och att återigen få vara tillsammans med bandet och produktionsteamet. – De är mina högerhänder och våra relationer går många år tillbaka. Att ses igen är som att träffa familjen, säger hon. Laleh lovar att de kommer att leverera mer av allt i sommar. I Stockholm och Göteborg kommer gästartister att dyka upp. Där kommer de även att bygga en sattelitscen så att Laleh kan komma närmare publiken. Hon bryr sig om sina fans och jag får också uppleva hur omtänksam hon är. Laleh har fått in en vegetarisk lunchrätt och erbjuder mig att äta från andra sidan av tallriken (självklart låter jag henne njuta av hela sin portion). Det är tydligt att Laleh bär på mycket medkänsla. – Jag har växt upp med föräldrar som oroat sig för både samhälle och människor. Det sitter i generna, jag kan känna det i varje liten cell i kroppen.

HENNES FÖRÄLDRAR VAR SOCIALT engagerade och politiskt aktiva i Iran. De drev underjordiska tidningar vilket bidrog till att de tvingades fly. Lalehs pappa var journalist, konstnär, författare och även professor i litteratur. – Min pappa växte upp fattig innan han åkte till Tehran för att söka lyckan. Han visade alltid bilder han tagit i byar runt om i Irans fattigaste byar. Han ville dokumentera deras rika kultur innan den dog ut. Den historien bär jag med mig, berättar Laleh.

Närhet till orden, förmågan att formulera sig och att skriva poetiskt har hon fått av honom. Lika mycket som han har bidragit med konstnärliga anlag har Lalehs mamma försett henne med struktur och ordning i livet. – Mamma var flykting ifrån Azerbajdzjan, men tog trots det flera akademiska examina, dels i Iran men även i Sovjet. I Göteborg blev hon en älskad socionom och drev igenom sina projekt. Hon var en häftig person med ett beundransvärt liv och jag har alltid sett upp till henne. Jag vill vara lika stark som hon, om det nu går.
När Lalehs mamma såg att dottern blev allt mer lik sin far såg hon det som sin uppgift att bringa lite ordning och reda i allt det kreativa. Direkt efter gymnasiet tecknade de ett skivkontrakt och Laleh lärde sig att lägga upp planer, på kort och på lång sikt.

IRAN, SOVJETUNIONEN, TYSKLAND. Under tio år tvingades familjen att byta adress ett flertal gånger. Men Lalehs mamma ville till ABBA-land och så blev det. De bosatte sig i Hammarkullen utanför Göteborg och där bodde Laleh tills musiken tog henne till Stockholm. När jag frågar om vilka platser som betytt mest för henne har hon svårt att svara på det.

– Vi flyttade så mycket under min uppväxt men flest minnen har jag från Hammarkullen. Alltid när jag är i Göteborg återvänder jag dit. Jag träffar mina kompisar, promenerar runt med dem och pratar om gamla tider. Hammarkullen var Göteborg för mig innan jag hittade Avenyn, Hvitfeldska, nya sidor av staden och nya sidor av mig själv.

EFTER GYMNASIET TOG LALEH sin gitarr och sovsäck och flyttade upp till Stockholm där skivbolaget låg. Mamman visste aldrig hur hårt Laleh slet i huvudstaden. Var och varannan dag gjorde hon spelningar på pubar och barer. Hon brände demos och sålde till de som ville lyssna och framförallt skrev hon musik. – Vi som startade våra karriärer då, före sociala medier, byggde vår publik genom att spela live. Jag kunde göra 200 spelningar på ett år på den tiden. Det var inte lätt alla
gånger men jag är tacksam för den här 20-åriga resan som lett fram till idag då jag får spela på de stora arenorna, säger hon.

LALEH ÄR SÅ LÅNGT IFRÅN EN influencer man kan komma. Hon marknadsför inte sin vardag och vill helst inte berätta om var hon bor, vad hon tycker om och inte tycker om. – Jag delar med mig av skapandet och av allt det som har med artisteriet att göra. Det är roligt, men mer än så känns onödigt. Jag vill inte bidra till bruset. Det handlar om respekt – för min publik och för mig. Jag vill inte slösa på andras tid. Även om Laleh inte är förtjust i att berätta om sig själv har hon inga problem att prata om sin musik och den kreativa processen. Det blir inga tysta pauser under vårt samtal. Samtidigt som hon äter sin lunch delar hon med sig av sina tankar med ett varmt leende och många skratt. Jag frågar vad hon tror är anledningen till att hennes musik inte har några generationsgränser. – Det hänger nog ihop med det vi precis pratade om, att jag inte berättar om det som händer mig idag. Jag skriver om människan och om den djupaste kärnan inom oss. Det gör att både unga och gamla kan känna igen sig.

Vad har du för planer efter turnén? – Det är dags att stanna upp, fundera och tänka. Jag tror att jag kommer ägna mig åt skrivande, att samla mina reflektioner. Det finns så mycket att genomskåda och lära sig.

LALEHS RESA MOT NYA INSIKTER lär fortsätta. Det blir spännande att se vad hennes nästa steg blir. Men först ska vi njuta av sommarens konserter.