Jessica Zandén nystar upp släkttrådar

Det finns ett särskilt band till Särö i Hallands län för skådespelaren Jessica Zandén där hon också bor. Nu debuterar hon som författare med boken ”Så länge vi minns” om fyra familjer i tre generationer på Särö.

TEXT: TINA LINDSTRÖM CARLSSON | FOTO: JOHAN SJÖDELIUS

SKÅDESPELAREN JESSICA ZANDÉN har spelat många roller i folkkära tv-serier och filmer genom åren. Skärgårdsdoktorn, Tre kärlekar och Tomten är far till alla barnen är bara några av dem. Hon är även kognitiv terapeut och vd för textilföretaget Joy Zandén AB. På Särö, strax söder om Göteborg, har hon sina rötter och där har hon tillbringat alla somrar. Efter 30 år i Stockholm bor hon på ön året om. Nu har hon gett ut sin första bok ”Så länge vi minns: om kvinnor som inte står ut, älskar och förlåter”. Berättelsen utspelar sig på Särö och kretsar kring fyra familjer i tre generationer. Berättelsen är i hög grad kvinnornas historia, kvinnor vars villkor och val i livet domineras av samtidens värderingar, normer och förutsättningar.

– Trådar löper till dem som är döda och levande och till mina barnbarn, för det är till dem jag skrivit boken, säger Jessica.

Vad betyder dina barnbarn för dig?
– De ger mig villkorslös kärlek, skratt, humor och en massa oro såklart, men det hör ihop med kärleken. Generationerna hoppar ibland över sig själv och jag känner igen mig och mitt temperament i min mormor, som jag lärde känna genom hennes dagböcker, och jag kan se vissa saker hoppa över till mina barnbarn. Vi är väldigt lika personlighetsmässigt, jag och mina barnbarn. Jag behöver aldrig förställa mig när jag är med dem.

Berätta om boken
– Den handlar om fyra familjer på Särö som umgicks och förälskade sig i varandra, skilde sig och gjorde varandra lyckliga och djupt olyckliga på samma gång. Familjerna var både konstnärliga och affärsmän och umgicks med varandra för hundra år sedan, när min mamma var ung, och sedan började jag och mina syskon hänga med deras barn, seglade, hade kul och förälskade oss i varandra.

Säcken knöts ihop när jag och en av pojkarna gifte oss och fick barn. Det var en historia om hur det blev efter hundratals år, så jag började forska. Jag satt på universitetsbiblioteket, gick igenom egna minnen, andras minnen, brev och dagböcker och fick så småningom ihop ett manus.

Hur och när fick du idén om att skriva boken?
– Den har legat latent i mig i hela mitt vuxna liv. Det fanns en speciell bindning mellan de familjer som vi har hängt mest med på Särö genom tre generationer. När min mamma dog 2017 fick jag bråttom, för hon visste vad alla hette, var alla bodde och hur alla hängde ihop, och då kände jag att det låg an på mig att berätta. När en förälder dör klipps kedjan av. Då ville jag laga och röja upp på stigarna som höll på att växa igen, för att frigöra och se vad som hänt och därmed se rakt in i framtiden.

Har ditt arbete med boken inneburit något oväntat?
– Det hände en lustig historia på Spinneriet i Lindome där jag hade en butik. Det kom en 90-årig dam som stannade framför en tavla föreställande mina morföräldrars villa på Särö. Hon berättade att hon som trettonåring arbetade som hembiträde på förmiddagarna 1943 i den villan. Det blev förordet till boken. Jag gick till Ingela Ander, som hon heter, och läste det jag författat. Då hjälpte hon mig med fakta, som att det fanns vedspis och inte gasolkök. När vi hade releaseparty på Stigbergsliden i Göteborg var Ingela där och läste ett kapitel och berättade om hur det var i villan. Helt underbart!

Hur känns det att bokdebutera?
– Man blir ju helt besatt. Jag satt med två underbara redaktörer och fick hjälp med struktur, gjorde om och dubbelkollade om och om igen. Självklart är man spänd på hur det ska tas emot av läsarna. Att ge ut en bok var en dröm för mig. När förlaget Votum nappade kändes det som att bli adlad.

Du driver företaget Joy Zandén AB med din mammas mönsterskatt. Berätta mer!
– Det konstnärliga ligger i släkten, och man kan säga att jag sysslar med kvinnlig upprättelse. Min mamma gick på slöjdföreningen sent 1930-tal, men debuterade som tapetdesigner när hon var 94 år. Det är aldrig försent! Hon sa: ”Nu ska du starta ett företag.” ”Ja, mamma, jag startar ett företag,” sa jag, och sedan dess driver jag företaget som säljer textil med min mammas mönster. Det har varit väldigt mycket jobb som ensamföretagare. Nu föreläser jag om det också.

Vad har du för smultronställen i Göteborg?
– Nedre Fogelbergsgatan i Vasastaden, där jag bodde efter mina år i Stockholm, Korsgatan där jag hade kontor och Stigbergsliden är smultronställen för mig. På Stigbergsliden ligger en liten källarteater, Göteborgs Dramatiska Teater. Det är en vital källarteater med murrigt, härligt, svart innandöme där vi hade underbara veckor när jag spelade föreställningen om min mormor för tolv år sedan. Spinneriet i Lindome är också ett smultronställe. Där hade jag en fysisk butik tills den förbaskade coronapandemin kom och jag var tvungen att släppa både den och kontoret på Korsgatan. Jag saknar kontoret, jag kunde liksom gömma mig däruppe under takåsarna.

Vad har du på gång?
– Jag föreläser om boken och om min familj, min morfar Gösta Nystroem som var kompositör, mormor Gladys Heyman som var skulptör, och mammas mönster samt hela historien kring hennes karriär – hon lade sin konstnärliga bana på is, precis som min mormor. Annars jobbar jag inte så mycket, men ibland tar jag filmdagar. I våras var jag i Stockholm och gjorde ”Skiftet”, som är en ny dramaserie om de första kvinnliga poliserna i Stockholm 1958. Då åkte jag upp på gästspel och sedan hem igen. Det passar mig perfekt. Rojda Sekersöz var otroligt bra och är en jättehärlig regissör.

Vad vill du inte missa av höstens kulturutbud?
– I oktober åker jag in till Konstepidemin i Göteborg där Gisela Nilsson spelar sin egenskrivna pjäs ”Hitta hem”. Sedan Göteborgs Dramatiska Teater som spelar Lars Noréns ”Om kärlek” med premiär den 19 oktober. Jag såg nyligen filmen The Zone of Interest på Bio Roy vid Götaplatsen. När man bor på Särö vill man kura skymning, så jag är ganska dålig på att ta mig in till stan.

Vad gör du helst när du är ledig?
– Då plockar jag svamp. Det är en stor passion, för det är en fantastisk kombination av jakt, belöningen av att hitta sitt byte i mossan, motion och förtjusningen i att laga och förtära godingarna. Och sedan badar jag mycket året om och är medlem i en bastuklubb. Jag kom precis upp från havet.

JESSICA ZANDÉN TIPSAR OM 3 BESÖKSMÅL I GÖTEBORG:

  1. Vackra Feskekörka som ligger precis vid kanalen. Den är nyrenoverad och är ett anrikt ställe med många restauranger.
  2. Saluhallen vid Kungstorget, där kan man köpa kalvbräss, och det är det godaste som finns.
  3. Haga. Du hamnar på Haga Nygatan men gör en avstickare från en av tvärgatorna upp till Skansen Kronan. Därifrån är det helt fantastiskt att se ut över staden, hamninloppet och Göta Älv.

JESSICA ZANDÉN

Titel: Skådespelare, författare och föreläsare
Bor: I ett hus på Särö
Familj: Två barn, fem bonusbarnbarn och fyra biologiska barnbarn
Aktuell med: Boken ”Så länge vi minns: om kvinnor som inte står ut, älskar och förlåter.” Dottern Mimi
Zandén har skrivit bokens efterord.
Föreläser om: Den nya boken, mormor skulptören Gladys Heyman, morfar tonsättaren Gösta Nystroem och mamma Joy Zandéns mönsterskatt.
Boktips:
”Stadserien av Per Anders Fogelström. Det är en ingång till litteraturen och den egna föreställningsvärlden som också kan vara
livsavgörande.”